Jag begär inte att någon ska förstå när jag knappt gör det själv. Avundsjukan ockuperade en del av mitt hjärta och den växte sig starkare och trängde undan kärleken. Jag är ingen elak människa men jag blev förblindad av de känslorna som växt sig starkast. Jag vet att Elsa inte vill något ont, att hon inte kan styra sin förmåga och därför håller sig för sig själv. Jag trodde jag utnyttjade hennes akilleshäl till min fördel.  Istället var jag på väg att förlora den jag älskar mest.

Syskonens känslomässiga återförening sprider värme åt frusna själar, isskulpturerna smälter. Hon välkomnar mig att fortsätta vara en viktig del i hennes  liv. Villkorslöst. Vi behöver inte tävla om varandras tillit när vi alla strävar efter ett liv i trygghet, som en familj där vi alla accepteras för de vi är.

Om ni vill veta mer om våra rätta personer, finns våra livsöden att läsa på våra respektive bloggar

 

 

 

 

 

Hoppas ni lär av mitt misstag, ta hand om varandra där ute.